Ibland vet man varken in eller ut, jag har äntligen vaknat till liv och det fick mina fötter att sättas tillbaka på jorden igen. det har varigt en jobbig månad efter att ha kommit hem i från fuerte. jag var med om en olycka där en vän nästan dog i mina armar, men av ett mirakel klarade sig och ligger nu ock kämpar för att bli frisk. bilden kommer aldrig att försvinna ifrån min näthinna. känslan av att falla och skräckslagen panik minns jag att jag haft två gånger tidigare, när min morfar dog och när min mamma blev sjuk. alla mina tankar och styrka går till honom och hans familj. vissa saker har en mening, och ödet visar ibland tydligt vad den meningen är.. Alla har vi nog en skyddsängel <3
