våran nykomling heter Luna och är en bedårande söt cavalier King Charles. Det va nog den bästa julklapp jag kunde få av min fina pojkvän. Jag är uppväxt med en likadan hund som hette Lady och efter henne flyttade en blandras in som hette Gizmo. Saknat att ha ett litet djur att ta hand om och att ha en valp är något jag alltid velat ha. Men en dans på rosor kan jag lova att det inte är, haha vissa stunder vet jag inte om jag ska gråta eller skratta så det blir ofta ett grå -skratt. mitt liv just nu som hemma mamma till valpen Luna.
Hon väcker mig bara en gång inatt (brukar minst behöva ta ut henne två gånger) men hon behövde bara veta vart jag va, sedan upp o kissa kl 06. Efter det så va hon pigg o låg o bet i min hand till ca 07 då hon ville ut igen. Då va hon äntligen lite trött och fick ligga i sängen o mysa ( då på mitt huvud ) kl 08 va det dax igen att gå ut (skaffa aldrig valp på vintern) när jag förbereder hennes mat så sätter hon sig på golvet och ska bajsa,då lyfter jag henne och springer ut för att hon ska lära sig att man ska bajsa ute.Då har hon glömt att hon är nödig och springer runt i cirklar en galning och jag får springa runt och jaga henne för att hon inte ska äta stenar. När vi är inne så trampar jag i hennes bajs som hon ändå hade hunnit lägga innan jag tog ut henne... jag plockar undan skorna (dom är stora nöjet att bita i) då hittar jag henne så här
kan man se mer skyldig ut?? Får mer skor plats?
Hon gör mitt liv så mycket bättre men det är som att ha en riktig bebis (fast bebisar behöver man inte gå ut med mitt i natten i snöstorm) Just nu sover hon och jag vågar knappt röra på mig, för vaknar hon så måste jag gå ta ut henne igen :)
