resan hem

då sitter man på bussen till flygplatsen på väg hem från mitt andra hem,fuerteventura. vet inte hur många gånger jag tagit just denna buss och det är alltid med blandade känslor. All inspiration och kärlek jag tar med mig hem, men en bit av mig stannar alltid kvar här. Det är nog bara bussarna här som dom spelar hög partymusik :)  så även om man är lite nedstämd så kan man ändå inte låta bli att le lite och tänka på allt positivt som man fått med sig. Jag är tacksam att jag har en plats på jorden där jag alltid kan komma och känna mig som hemma bland vänner och vågor. En vecka är dock för lite med det är alltid något :)   vinden har lagt sig,solen är framme och "rocky point" ser ut att fungera, see you soon again. 

godmorgon

Att vakna och se att solen skiner gör hela min dag, det är som en kopp med med lycka och energi.  Om fyra dagar blir det mer sol =) jag åker till Fuerteventura, min steniga paradis ö.  Ska bli så skönt!!

Första mars började jag plugga Inrednings konsult, så kul att äntligen sätta igång... Om jag nån gång gör det haha har redan kommit in i "pluggmood" där det ingår att städa, laga mat,rensa lådor, gå ut med Luna (fler gånger än nödvändigt) och ALLT annat som man i vanliga fall tycker är mindre roligt.  Det jag läser är ju egentligen roligt men bara att sätta sig ner att plugga är svårt då det va så jäkla länge sedan. Men det känns som att jag är på rätt väg. Ska böja spana nu efter att sätta igång med silvret också, saknar att göra smycken. känns som att jag har energin att sätta igång. Nu ska jag försöka läsa lite :) och antagligen städa lite... innan jag om en stund får en kund att sätta fransar på =)   Ikväll blir det middag hos fina Amela och Christoffer <3

Ha en underbar dag i solen


puss o kram

en nykomling i familjen ;)

våran nykomling heter Luna och är en bedårande söt cavalier King Charles. Det va nog den bästa julklapp jag kunde få av min fina pojkvän. Jag är uppväxt med en likadan hund som hette Lady och efter henne flyttade en blandras in som hette Gizmo. Saknat att ha ett litet djur att ta hand om och att ha en valp är något jag alltid velat ha. Men en dans på rosor kan jag lova att det inte är, haha vissa stunder vet jag inte om jag ska gråta eller skratta så det blir ofta ett grå -skratt. mitt liv just nu som hemma mamma till valpen Luna.
Hon väcker mig bara en gång inatt (brukar minst behöva ta ut henne två gånger) men hon behövde bara veta vart jag va, sedan upp o kissa kl 06. Efter det så va hon pigg o låg o bet i min hand till ca 07 då hon ville ut igen. Då va hon äntligen lite trött och fick ligga i sängen o mysa ( då på mitt huvud ) kl 08 va det dax igen att gå ut (skaffa aldrig valp på vintern) när jag förbereder hennes mat så sätter hon sig på golvet och ska bajsa,då lyfter jag henne och springer ut för att hon ska lära sig att man ska bajsa ute.Då har hon glömt att hon är nödig och springer runt i cirklar en galning och  jag får springa runt och jaga henne för att hon inte ska äta stenar. När vi är inne så trampar jag i hennes bajs som hon ändå hade hunnit lägga innan jag tog ut henne... jag plockar undan skorna (dom är stora nöjet att bita i) då hittar jag henne så här

kan man se mer skyldig ut?? Får mer skor plats?

Hon gör mitt liv så mycket bättre men det är som att ha en riktig bebis (fast bebisar behöver man inte gå ut med mitt i natten i snöstorm) Just nu sover hon och jag vågar knappt röra på mig, för vaknar hon så måste jag gå ta ut henne igen :)

jag kan inte sova.....

_________________________________

"I am scared that I will never find a way to balance

 my love of adventure with my need for quiet reflection"

_________________________________

Jag kan inte sova, tankarna bara vimlar runt i huvudet. Jag tänker att jag kanske ska gå upp, försöka skildra tankarna. Jag vet inte vilka känslor jag har, svårt att känna igen mig själv. Jag är lycklig, men varför är jag ledsen?!   Detta är känslor alla har antar jag, skillnaden mellan mig och många andra är att jag bokar en resa och åker i väg. Känslan av att stanna gör mig rädd. Att stanna är läskigare än att boka en resa, egentligen vart som helst. Nytt språk, ny plats eller värme eller kyla spelar ingen roll. Jag behöver inte ens mycket pengar, jag har sovit i bilar och på stränder förut. Jag tittar bredvid mig, där ligger en person som betyder mer än alla resor i världen. Ändå slår mitt hjärta så hårt att det känns som det ska hoppa ur min kropp. Jag är fast i två fantastiska världar, jag måste bara finna ro i att man kan inte få allt av dessa två utan jag måste hitta MIN plats i MITT liv. Ibland känner jag mig bortskämd och otacksam, fått höra att jag borde sluta "fly"... Fly kanske inte rätt ord om jag får välja själv.  Jag tänker mycket på mina surfbrädor och min ryggsäck som jag bara vill packa och slänga upp på ryggen. Jag saknar äventyret, men ändå är det ett stort äventyr att faktiskt stanna upp,stanna på ett och samma ställe en liten längre tid.


"There is bravery in traveling, but there is bravery in staying home, too. There is bravery in staying still long enough for everything to catch up with you, in trusting that whatever it is, it won’t drag you down. Because it hurts like hell when there’s nowhere to run, when the only place to circle is within the confines of your own addled brain. I lie awake at night trying to figure out ways to escape the barbed wire thoughts closing in. Every memory digs a little deeper into my skin"

servett problemet

Vad är då servett problemet?!  Jag är inte en snål människa, tvärtom, jag gillar att dela med mig med det mesta men när det kommer till en sak så har jag kommit på att jag och många jag känner snålar på servetter. Då menar jag de fina man köper som man bara lägger fram på bordet när man har gäster,och även då kanske de inte ens läggs fram på bordet, just för att de är så fina och känns konstigt att man ska torka sig,smutsa ner dom och sedan kasta. MEN det mest konstiga med servett frågan är att man tvekar inte när man inser att toa pappret är slut,då åker fin servetterna fram med glädje och nöjd är man för man faktiskt har sparat dom. konstigt men sant... så nu ska jag göra som min mormor alltid gjorde, allt från fika till middagar, servetterna låg alltid framme för att användas (på bordet)  och i mitt fall får jag väl köpa "tråk" servetter för desperata tider då man glömt toapapper.

kram